Då var de tre första dagarna avklarade, en mkt lindrig start får jag säga. Rymde dock iväg de dagarna och fick mycket hjälp med lilleman så det var väldigt skönt. Lite avlastning...slapp även laga mat! Ingen huvudvärk vilket är skönt! Men liiiite gnällig är jag allt, mat är gott och mat är väldigt socialt. Så visst är det tufft psykiskt, på ett sätt är det skönt att veta ett slutdatum. Synd jag känner sådan enorm press att hinna gå ner de där kilona, eller är det bra? Inget fusk vill jag lova och press att motionera vilket är bra så klart! Lääängtar efter mat...intessant att ens sug vänds från godis och annat skit till MAT! Det är mat man längtar efter, inte godis och sådant! Coolt på ett sätt, att gå och längta efter knäckebröd, sås och potatis och gröt! Annat lite tufft med pulverperiod är toaletbesök samt att frysa. Man blir ju grymt kissenödig av allt drickande, ibland ligger man och myser med Lilleman och då måste man rusa iväg till toan, suuck.. Sen är det här med att frysa...brrr... Som överviktig så brukar man vara varm och nästan svettig men nu, nu blir det extra kofta och inneskor... Så himla kallt överallt känns det som. Nästan lite blå om naglar som man fryser. Jag brukar trösta mig med att om jag fryser mycket så gå vikten på rätt håll så bara frys med mig!

MEN dessa ljuvliga dofter!! Det är nog värst, dofter. Samtidigt kan jag sticka ner näsan i grytorna och njuta...kanske dumt? Men liiite njutning av mat vill man ju ha! Det är först när man lever på endast pulver som man förstår hur mycket i livet som handlar om mat, socialt, mys och recept ööööverallt, tv, dator och i tidningar. Jag älskar att titta på recept och bilder på mat, lukta på mat och titta på mat. Tror man blir lite besatt faktiskt. Samtidigt som man tittar på osten så blir man liite plågad också, allt man vill är ju att ta en skiva eller 10 skivor, man vet att det är så himla gott ju... Efter några veckor med pulver så blir osten äääännu godare, när man väl tar så var det ju inte så gott, man bygger upp en bild av smaken och ju längre sedan det är man åt desta godare är allt. Just nu är jag inte där, jag minns smaken och kan längta efter det på ett normalt sätt...

Hunger känner jag fortfarande, det brukar ta en vecka ungefär att bli av med den...vad jag minns. Fördelen med Modifast är ju att man ska dricka/äta 4 om dagen, det gör att em/kvällen inte blir så läng utan man kan ta ett mellanmål på em, skönt! Då hinner man inte bli så himla hungrig... Just nu känner jag mig  faktiskt hungrig, har nog druckit nästan 2 liter vätska redan...är trots det hungrig. Ska iväg i em så drickan får läggas nu på fm samt ikväll. Lite planering krävs, man måste ju ha tillgång till toalett. ;-) Så nu jag strax ta mig en varm soppa till lunch, ge Lilleman lunch...uuuuutan att stoppa hans sked i munnen, ursvårt, ren reflex att kolla värme och smak i egen mun ju... Hihi, testade vällingen och spottade ut den, duktiga jag! Ikväll ska jag även laga middag, en prövning...man blir sugen plus att man inte kan provsmaka maten hela tiden... Jaja, bara att köra på, bara tre veckor kvar! ;-)

Just nu skjuter jag undan tankarna på operationen, vill focusera på pulvret just nu samt att jag är bra på att skjuta om oro.. Men jag vet att det kommer, jag vet att det bara är några veckor kvar och veckorna går fooort... nä, ska tänka på det om några veckor, operationen. Ska först ha 1-årskalas för Lilleman, uuutan att äta tårta! Men det går... Fira lite påsk också...uuuutan påskgodis, längtar dock mer efter sill och ägg... Operationen får komma när den kommer, jag ska bara tänka på att gå ner i vikt så jag får göra operationen!! Jo, veckan innan måste jag tänka på det, då ska jag ju ringa till Aleris, berätta min vikt och säga att ja, jag vill fortfarande göra operationen. Sen ska man hämta ut läkemedel som ska användas efter operatioen samt ev. förbereda lite soppor till flytperioden efter... Får köpa hem något i alla fall och kanske lägga i frysen...

Nu, sparrissoppa och i em första tvångsmotionen, promenad med barnvagn när dottern rider. Heeeeja mig!!

Ja, då har startskottet gått, nu är jag igång med nya livet... 

I onsdagskväll åt jag en pizza, jag vet att jag kommer troligen att kunna äta pizza igen men aldrig en hel igen. Hihi, så jag valde en pizza som de flesta inte gillar eftersom jag tänker att jag kommer att få dela pizza med andra hädanefter... Marinara blev det, med mussler och räkor, sååå god var den. Kommer väl att drömma om den nu ett tag framåt... 

I torsdags var det då sista dagen med mat... Köpte bullar till lunch, alltid gott med bullar ju... På kvällen var jag bortbjuden på tjejträff så vad "sista måltiden" blev bestämde jag inte själv. Men det blev en verklig favorit, fisksoppa med gott bröd till. Ljuvlig soppa, tyvärr hann jag dåligt med att njuta av den då min lilla snart 1-åring var tjurig och inte ville någonting... Känns som de kommande måltiderna som ska ta låååång tid att äta blir tuffa... Men den väldigt goda soppan var ett fint avslut, jääääättegod!! Mmmm....

Så gick då startskottet igår, fredag. Sparkade igång vågen så fick en startvikt, kom även ihåg att mäta mig, alltid kul att ha ju... Dock har jag inte tagit bilder...borde jag göra. Det är ju så deprimerande ju... ;-) Ska försöka få till dem på måndag, lär inte hinna hända så mkt innan dess.. Började morgonen med chokladdricka, kaffe och lite funsaft. Modifasts chokladdricka smakade helt ok, dock är kaffe utan mjölk mindre gott måste jag säga... Enl. dietesten får man ha en skvätt lättmjölk i kaffet men jag är så himla rädd att inte hinna gå ner det jag ska till op så jag kör strikt! Så bara till att vänja sig vid det lite småäckliga kaffet.. Tar längre tid att dricka det vilket är bra ju, lika bra att vänja sig vid att dricka sakta.. Till lunch provade jag sparrissoppan, helt okej den med. På em kände jag mig lite darrig/svag i kroppen och när jag packade väska inför helgtrippen till Pappsen så var det lite tufft. Även huvudet var lite tungt, kände sig lite zooom på något vis... Bilfärden var också lite jobbig, trött och matt. 

Em provade jag en banandricka, alltså, inget jättehitt. De blir nog kvar till sist...usch. Men fullt drickbart så snåla/fattiga jag lär dricka dem trots allt. Kvällen avslutades med en varm chokladdricka. Fick druckit minst 2 liter utöver pulvret så det var ok. Blir blandat vatten, Fun-saft och varmt örtte. Fryser som vanligt mkt därför är teaet min räddning. Dricker även de flesta pulver ljumna för att inte frysa ihjäl... Första dagen blev ok, ingen blixtrande huvudvärk eller något annat... Sprungit på toa och sniffat på all god mat. Hihi, man kan njuta lite av mat genom doft i alla fall. 

Idag är då dag nr 2. Hungrig, försöker dricka men vatten är svårt för jag fryser så. Blir mkt örtte... Dricker även lite Loka, bubblorna mättar ju hyfsat bra. Har dock ingen huvudvärk så det är bra. Mår än så länge bra, får se hur resten av dagen blir. Provade kaffesmaken imorse och den var också helt ok! Blir en varm soppa till lunch, troligen en kaffe eller choklad i em och chokladpudding ikväll när övriga äter middag. Tar ju lite tid att äta den så det passar ju bra när andra sitter med sin kvällsmat. Dock är det ett problem, den är kall...brrrr.... Får ha varmt te till! ;-)

Har gett mig själv denna helg utan tvångsmotion, så jag kommer igång med pulver. Men på måndag SKA jag börja med promenader, VARJE dag med barnvagnen. Även om det måste gå i sakta mak i början pga ont i fot eller dåligt flås men SKA gå varje dag! Har lovat mig själv det, min kära mor ska jaga mig annars och det vill jag ju inte... ;-)

Nu ska jag strax köra till Willys. Behöver fylla på vällingförrådet. Så tänker, får väl bli olika teer, Fun-saft och tuggumi, får snart smakar jag skit i munnen, vet ju det... Lite Loka kanske? Hihi...vi får se vad en pulvrande kvinna får festa loss på!!

Trevlig helg!!

Nu har jag beställt Modifast, inte riktigt för hela flytperioden men beställde så jag kom över summan för fri leverans... Blev lite blandat, tänkte att jag får nog ner det, handlar ju bara om några veckor. Skillnaden från när jag brukar pulvra är att jag ska dricka fyra stycken om dagen, brukar bara vara tre. Får väl se hur jag ska lägga upp det, frukost, lunch, em och kväll får det väl bli... Blandade känslor, längtar till att köra igång, ta steget men samtidigt kommer man ju att sakna maten... Tänker på det varje morgon, frukosten är ju min favorit på dagen, tänk när jag ska halsa en söt Modifast istället för en god smörgås... Jaja, efter op kan jag i alla fall köra på fil och yogurt till frukost. Hoppas i alla fall kaffedrickan är god...sen fick jag tips att blanda choklad med lite kaffe, det kan ju fungera, älskar choklad och kaffe ihop! Men tänker dricka kaffe utan mjölk, ska iiiicke fuska en sekund dessa veckor förutom sockfritt tuggumi och halstabletter, man smakar ju skit i munnen annars... Loka ska jag dricka också.... Funsaft blir det också... Men icke något annat fusk... Funderar på att köpa mig en våg...en billig men vill ha koll. Ska se var det finns billiga, Rusta kanske??

Tittade på Malou på fyran i fm, Anna Book var där och de pratade om gbp. Hon fick ju tarmvred och var riktigt kass. Tänker att jag är så glad att jag ska göra Sleeven, det är i alla fall mindre risk för tarmvred... Så jäkla surt att få sådana problem när man nu tar steget att operera en frisk kropp. Snälla, söta kropp, fixa detta nu!! JAg lovar att sköta mig så bra jag bara kan! Följa de råd jag får med maten efter operationen, hur sugen jag än blir så ska jag inte börja med vanlig mat förrän jag ska enl. ordination. Ska motionera med promenader, barnvagnen ska få rulla... Simma lite i sommar kanske, tycker det är ganska skönt..OM man har barnvakt! Blir nog bra, ska sköta mig...

Kan undra hur många kilon jag ska tappa innan jag börjar märka det, när jag börjar kunna röra mig lite lättare. Tror jag kommer märka lite redan efter tre veckor med pulver, ska bli så skönt! Jag vill börja bära lilla sonen i sjal igen, det är så mysigt men min kropp orkar inte riktigt, han väger ju 11.5 kg. Men till sommaren bör jag kunna fixa det igen, mysigt. Då kan jag promenixa i skogen, på småstigarna!! Sen ska man ju börja tänka på sommarkläder, tjoohoo...ser jag framemot, blir kanske en trevlig sommar i år, man skulle kanske kunna ha en fin klänning?? Hihi...jaja, vi får väl se om man blir bjuden på något kul....

Sen är frågan, hur ska man göra med att berätta? Vet att en del inte vill berätta, en del berättar för de närmaste och en del för alla... Funderar en stund men om jag känner mig själv rätt så kommer jag berätta för ALLA... Hihi, ja, kommer nog lägga ut det på Fejjan och sen får de säkert även följa viktminskningen...inte katten kan jag vara tyst när jag märker att kläderna börjar bli stora, jag vill skrika ut min glädje då ju... Och skulle jag må dåligt efter operationen måste ju folk veta varför ju... Såååå, frågan är när man ska släppa bomben? En del vet ju redan, fler efter hand jag träffar dem... Skulle kunna lägga ut denna bloggen så får vi se hur många som läser?!? Ska fundera på den lite.... Först startar jag upp mitt flyt, kanske efter helgen, när det värsta är gjort... Vi får se....

Om man nu vänder på det då, om jag INTE gör operationen, vad händer då?

Alternativ 1: Nytt rejs  med pulver, jag hade klarat några månader och gått ner en hel del kilon, ja då kanske operationen är onödig? MEN klarar jag av att hålla det? Eller blir det samma visa igen....kilona smyger på igen och då ännu fler till på köpet? Hade jag pulvrat och småfuskat? Visst går man ner även då MEN tyvärr tappar man också en del muskler då... 

Alternativ 2: Försöker mig på viktväktarna kanske? Eller LCHF? Eller viktklubb? Hur långt kommer jag, 15-20 kg? Tyvärr är det inte ens hälften... Nä, det är ganska tufft att gå ner 0,5 kg/vecka när man ska gå ner runt 50 kg! MAn ser inte slutet, man ser ju knappt mitten ens... 

Alternativ 3: Skiter i det, fortsätter leva som jag gör, tröstäter, firar med mat, äter när jag har tråkigt och äter i sociala sammanhang--------> vikten ökar sakta och risken för diabetes, hjärt och kärlsjukdomar osv osv ökar markant... Knäna går sönder ännu mer, vristerna värker och allt det innebär att jag rör mig ännu mindre och det blir en ond cirkel. Detta kan i sin tur leda till sjukskrivning vilket kommer att göra mig deppig och då äter jag ännu mer och jaaa....ni förstår själva va? KATASTROF!!!! Tänk om jag tex får diabetes för att jag har levt så här? Misshandlat min kropp och tuggat mig till sjukdomar...hade skämts över mig själv, uuusch.... 

Så klart funderar man på om man verkligen inte ska göra ett försök till, det borde ju gå... Inte kan jag vara så kass att jag inte klarar det? Det känns då skönt att läsa om forskning som visar att det kan vara hormonelt att man inte klarar det, jag vill tro på det, jag vill inte vara kass.... Det måste vara något konstigt som styr där uppe i hjärnan, det är beroendehjärnan som styr... Finns ju massor med människor som tex rökar trots att de vet riskerna med det...herregud, finns ju personal som jobbar med lungsjuka som röker... Det är något j***a mög i hjärnan som styr... Herregud, jag vet ju HUR jag ska äta, hur jag ska röra mig och varför denna övervikt är så dålig för min kropp men äääääändå hamnar jag här igen och igen och igen... Jag tycker själv att jag är hyfsat klok och förståndig, envis och målinriktad i livet. Har läst en hel del på högskolan och då även om hälsa och sjukdomar. Jag har haft mängder med patienten som lider enormt av sin övervikt och har fått en hel massa följdsjukdomar, jag kan bara tacka min lyckliga stjärna att jag inte fått någon, ännu... Tack kära kropp, tack!! Med tanke på allt detta så är det grymt skumt att man fortsätter leva så fel....

Blev inga fler test av Modifasten, körde ifrån dem nu när jag är iväg över natten. Får bli test i helgen och beställa, hoppas det fungerar och de kommer i tid ändå.. Börjar bli nervös att jag inte ska hinna gå ner, ska jag börja på måndag istället kanske? Nää, jag borde hinna ju... OJojoj, vad har jag gett mig in på? Kan bli så jäkla bra, kan gå så fel... Nä, får se på statestiken, den är bra, det går oftast bra... Jag hör till den delen som det går bra för.-..så är det!! Så måste det vara.... Så SKA det vara!!!!!

Idag har jag testat första påsen Modifast till lunch, väldigt spännande för när jag druckit pulver förr så har jag adrig gillat de varma sopporna men tänkte att jag måste ju testa denna jag fått gratis, potatis/purjolök. Inte så hemsk faktiskt, den ska jag nog klara att äta. Mättade fint också... Den får ok, den får bli några kvällsmatar under de veckorna jag ska leva på detta fantastiskt goda! Hihihi... Ikväll ska jag prova en av puddingarna, sen blir det jordgubbsdricka plus den andra puddingen imorgon för måste beställa denna veckan så jag säkert har dem hemma till nästa fredag! I nödfall får det väl bli några påsar på Apoteket men onödigt dyrt!!

Just nu hänger jag på några olika grupper på Fejjan, verkligen inspererande med alla som gått ner mkt i vikt men även lite skrämmande med de komplikationer som dyker upp... Dock ser jag mest sådant hos de som opererat sig med en gbp men ibland dyker det upp hos de Sleevade också. Det är ju inte konstigt att man ibland undrar vad man gett sig in på, tänk, min friska mage blir kanske sjuk? Tänk om jag måste leva med ständiga magsmärtor? Eller problem med avföringen? Eller om jag dööööör på operationsbordet? Ja, man kan få till väääldigt många hemska tankar när man funderar...Huuu, läskigt. Men egentligen så går det ju bra för de flesta, jag borde tänka att jag blir som de flesta, det kommer att gå bra! Jag kommer att kunna leva som de flesta, äta det mesta men mindre portioner. Att jag kommer att få tillbaka mitt liv, jag kommer att komma ur denna kroppen och må toppen.... Så måste jag tänka!! Men ändå är jag lite rädd för själva operationen och de komplikationer som kan medfölja... MEN väldigt nöjd med Sleeven, att det blir den...

Sååå, nu ska jag bara läsa de positiva inläggen, titta på alla bilder på de som gått ner mkt i vikt, att använda dessa bilder för att skapa en målbild till mig själv... Minns en gång på Xtravaganza, då fick vi göra en fin målbild, klistra upp bilder på ett papper, bilder som man valde som målbilder. Minns att jag hade en skidåkare där, en ryttare med snygga ridbyxor och stövlar, högklackade stövlar och en bild på en springande människa... Dessa bilder gäller fortfarande för mig, det är ingen skillnad, jag drömmer om samma saker som tidigare, jag har samma målbild som tidigare... Hela mitt bantande liv har jag haft samma målbild...en gång har jag lyckats nå ner till detta, minns än idag hur det kändes att hoppa i ett par byxor i str 38!!! Kände mig både fin och stolt...kände mig NORMAL!!!! Sen gick det som vanligt åt skogen igen... Fick en skada i knäet vilket gjorde att jag inte kunde gå/träna på en hel höst, blev deppig och tröståt som vanligt... Sen var det kört igen... Varför blir det så?? Denna gången får det inte hända ju...jag vill inte det, jag vill inte misslyckas EN GÅNG TILL!!!! Det måste gå!!! Det SKA gå.... Jag ska bli jag igen, den där tjejen/kvinnan som faktiskt vill röra sig, springa och leka...fixa i hemmet och klä upp sig. Jag är lat, det blir kanske ingen ändring på det men jag kommer att orka mer, orka det min hjärna vill göra!!

Ikväll blir det chokladpudding till efterrätt, hihihi, näää, ingen vispad grädde till...men det hade ju varit gott... Modifast chokladpudding, spännande...återkommer med rapport om hur den smakade...

Just nu är det två faktorer till att jag använder kläder som ett måste...kläder för att inte frysa samt för att inte vara naken. Kläder är inget roligt just nu, som sagt, ett måste. Tjockiskläderna har helt klart blivit bättre, det ska jag erkänna, framför allt Kapp Ahl har bättrat på sortimentet men det är fortfarande en liiiten hörna i affären, finns inte så mycket att välja på direkt. Sen finns det ju lika många olika kroppsformer som människor, så klart är det svårt att göra modeller som passar alla men tja, inte underlättare det att vara kort. Finns i stort sätt inga byxor som är lagom långa om de ska passa på bredden, då måste man antingen sy upp eller vika upp dem i benen. Fuuult... Jag har väldigt svårt att hitta kläder, dels pga att jag är kort men även för mitt tjocka sitter på rumpan, ska tröjan inte spänna där så blir det jättetält uppeomkring... Så ja, många av de kläder som hänger i den där lilla hörnan i affären går bort, sååå, inte katten kan man välja de kläder man tycker är snygga utan det får ju bli de som passar någerlunda okej.

En annan faktor är ekonomin, jag kämpar varje månad att det ska gå runt utan att behöva låna av någon nära så kläder hamnar givetvis långt ner på listan hos mig, har ju tre barn som kommer före plus boende och mat. Jag vet att det finns några affärer med större kläder som har snygga kläder MEN då är det dyyyyra kläder. Rean gäller oftast inte den där hörnan med tjockiskläder, tyvärr... Skåning som man är så finns ju Ullared med billiga kläder men de har absolut sämsta tjockisavdelningen som finns...så det är inget alternativ.

Så, hur slutar det då? Jooo, jag går i gaaaamla kläder, har några tröjor som är  hela, sparar dem till särskilda tillfällen, hemma blir det de håliga tröjorna och mjukisbyxorna, inget glamor direkt. Jag är medveten om att kläder kan höja ens självkänsla, att klä sig snyggt trots övervikt är fullt fungerbart men jag har inte råd...inte heller lust... Att handla kläder gör ju bara mig ledsen, skammen att gå till lilla hörnan med tälten, att ta med kläder in i provrummet och INGEN passar...väldigt deprimerande. Sneglar mot de andra kläderna som hänger där, massor med kläder ser jag på väg bort mot hörnan, ohh så mycket snyggt och coolt...men de är inte för mig, det är för de smala... Och se, där är de stora Reaskyltarna...de hänger givietvis inte över hörnan....de hänger över de kläder med normala str, de kläder som jag inte kan ha....

Detta låter kanske som att jag tycker synd om mig själv...ja, liiite gör jag så klart, hihihi men det är egentligen ren fakta!! Men jag har också drömmar om kläder, en stil i huvudet som jag skulle vilja klä mig i... Lite åt hippiehållet tror jag att jag valt, klänningar och lång kjol med kängor till, det är väl coolt?? Haremsbyxor i glada färger, urcoolt... Ja, visst vet jag hur jag vill se ut, men den drömmen stoppar jag längst in och lossas att jag inte har något intresse av kläder...haha, undra vem jag lurar mest, troligen mig själv... Sen tänker jag lite snygga underkläder, japp, det finns några att välja på när man har denna str MEN inte katten känner man sig fin trots det, nää, jag gömmer mig i praktiska underkläder, just nu är mina gamla, slitna mammatroser skönast...sexigt va?? Spanar lite på de fina underkläderna i förbifarten, finns väldigt mycket fint... En annan gång, en annan dag....

Ridbyxor finns inte ens i min str, ännu ett bevis på att ett av mina intressen inte finns på kartan ens... Ridstövlar/chaps går inte runt mina vader men en tjockis ska ju ändå inte rida så det gör inte så mkt... Skidkläder? Jodå, Ellos har skidkläder i min str, tjoohoo, snyggast i backen!! ;-) Vinkar på de andra tjockisar i backen, i samma kläder! Tur vi inte är så många som åker skidor......då hade vi alla sett lika dana ut, hihi, en liiite rolig tanke faktiskt!

Skor är ju roligt, tänk, då är man på samma nivå som övriga...om man inte räknar stövlar då. Jag måste också räkna bort högklackat, det klarar inte mina fötter av pga vikten... Jaa, men ändå, finns ju ändå mer att välja på. Skor är trevligt!! Väskor då? Hmm, jag är egentligen inte någon väskmänniska men fick en superfin väska i julklapp men den passar ju inte så himla bra ihop med min tältjacka...jackan som inte går att knäppa mer än några tryckknappar överst... Känns konstigt att ha den snygga väskan till det... Hihi, vinterjackan används i stallet så den funkar inte heller, den luktar häst. Japp, borde ha en stalljacka och en vanlig men tja...de stalljackor jag har passar inte och jag hittar ingen ny, man rider ju inte när man är tjock ju... Att köpa en ny vinterjacka har jag inte råd till i nuläget...Tur det snart är vår/sommar!!

Sååå, visst drömmer man om att bli som andra, normalvikt och normalstorlek i kläder! Jag ser verkligen framemot att kunna köpa kläder utanför den där hörnan, att kunna bläddra bland reakläderna och ha lite att välja på! Hoppas med hela mitt hjärta att jag hamnar där, oohh va roligt det ska bli!! Tur jag snart börjar arbeta igen så jag har råd att köpa kläder, kan ju även ta en tur till Ullared i sommar, köpa lite billiga tröjor! Ohh va jag längtar, ska verkligen ha det i tankarna när jag kämpar med pulvret och brottas med nerverna/rädslan när operationen närmar sig... Mina tjockiskläder ska brännas på bål, de flesta är ändå slitna och håliga.... Ska leta fram mina ridkläder, har en hel påse full med ridbyxor och två stalljackor. Sen har jag massor med lådor med kläder i alla str i mitt förråd, man har ju bantat förrut... Har några klänningar jag ser framemot att använda igen, tjoohoo... Till hösten/vintern, då ska jag köpa en ny vinterjacka! ;-))

Igårkväll blev det chips och godis, iiiigen, hur många gånger har jag inte tryckt in detta på mina ensamma kvällar? Inte katten kan man sluta förren skålen är tom, man trycker in...trots att det är de första nävarna som smakar bäst. Igår, när jag åt tänkte jag, detta är nog sista gången jag kan trycka in så här mkt... Vi har godisstopp, dottern och jag men eftersom hon var på semester med sin pappa så hade vi ett undantag. Så nu är det åter godisstopp och det gäller ju fram till jag ska gå över på endast pulver...så ja, denna skål blir den sista. Skum känsla, kommer jag att sakna det?  Som det känns just nu...nej, kommer inte sakna det, men kanske kommer det över en igen... Men just nu vill jag bara bli fri från detta beroende...att känna att när kvällen kommer så måååste man ha något att tugga på, något onyttigt, tyvärr... Sååå....heeej dååå kära skål, nästa gång vi ses chipsen så ligger ni i en liiiiiiten skål, en miniskål...om vi ens ses igen.

Börjar tänka på min flytperiod, när jag ska leva på pulver i några veckor. Det har jag gjort förr, vet allt om det. Det är både fördelar och nackdelar. Ser inte framemot när jag ska sitta vid matbordet med övriga och känna ljuvliga dofter, det är ju ganska tufft... Att laga mat till barnen, det är ju ett måste... De första dagarna är också tuffa, det vet jag... Har planerat det så bra jag kan...har fixat att jag inte kommer att ha huvudansvaret över min snart 1-åring, vi kommer att vara hos hans pappa där jag har möjlighet att dra täcker över huvudet om huvudvärken dyker upp, lämna huset om tålamodet tryter och slippa laga mat. Så bästa möjliga utgångsläge... ;-)

Sen kan man se framemot en del av pulverdieten, när de första dagarna är över så kommer man in i ketos och dååå, det är då jag är övertygad om att pulverpåsarna innehåller knark, då brukar jag bli så attans pigg, full av energi och hunger och sug är borta! Ljuvligt för en trött tjockis som bara känner hunger hela tiden! Andra veckan brukar gå som en dans, bara en negativ sak, smakar pecka i munnen, bläää... Tredje veckan brukar också gå fint och sen börjar man bli trött på själva pulvret och längta efter att äta/tugga... Dock så kommer min operation in där, lagom till man börjar bli trött på pulvret, perfekt!!

Sen, efter operationen ska jag ju fortsätta att bara dricka i två veckor till men då får jag dricka/äta vanlig mat/soppor, kommer nog bli gott! Sen får vi ju se hur smaken är och aptiten, det vet man ju inte nu... Hoppas med hela mitt hjärta att det kommer att bli bra, att jag inte ångrar mig... Men som det känns nu är det helt rätt..

Funderar på om jag ska boka in en sista måltid? Hihi, många gör det har jag sett och jag skulle vilja äta fondue på en restaurang i Malmö... Ska se om jag kan fixa barnvakt och sällskap på restaurangen... Hade varit gott och ett bra sätt att säga heeeej dåååå till frosseriet. Ska se vad jag kan ordna!!

Nästa inlägg ska bli om ämnet kläder!! Det ni, denna kvinna som går i slitna tält ska skriva om sina tanka om kläder. Det finns faktiskt intresse och längtan där längst inne...men inget är kul när man bara känner sig fet och ful.

Hallå på er alla!!

Här kommer det en nystartad blogg och den kommer bara att handla om en sak, min viktresa! Jag är en tjockis, japp, det är sanningen. Näää säger folk, du väger väl inte så mkt eller oh men inte är du så stor....det är saker jag får höra av folk, jag undrar, hur ser de på mig?? Jag själv har en spegel och där ser jag sanningen, syns det inte för andra eller vill de bara vara snälla?? Det finns många saker som jag kan visa människor för att de ska förstå, visa och berätta...här kommer några av dem:

- Köpa kläder, ett stort bevis på att man är en tjockis är ju att jag måste gå till en särskild avdelning i klädaffären! Att kunna gå och titta på ALLA kläder är totalt uteslutet, det finns inga storlekar till mig där. Att kunna vara kräsen är inget en tjockis kan vara, man får helt enkelt köpa de kläder som passar och sitter hyfsat bra... Man får som sagt också ta sig till "tjockisavdelningen" där det finns en del kläder som i andras ögon är tält men det är dessa tält som passar mig.... Ibland när man står där och försöker hitta något så hör man ungdomsgäng eller faktiskt andra också som komenterar och gör sig rolig om storlekarna, guuuuud så stora kläder eller oooh, finns det verkligen så stora str...ja, gissa själv hur det känns att stå där och försöka hitta något som passar, man försöker verkligen gömma sig, vill inte synas, vill inte vara den som måste ha dessa tält... Ja, sen kommer ju provrummen men har faktiskt hört att även de som inte är tjockisar inte trivs så bra där inne så tänk hur ni känner och fyrdubbla det helt enkelt....

- Aktiviteter, jag kan ju bara skriva från mina tankar och känslor och det handlar mest om två saker, ridning och skidåkning. Givetvis handlar det om att skämmas över att man flåsar väldigt mycket efter att man gått upp för trappan på jobb, trappan hemma eller andra trappor... Att man har svårt att sätta sig på golvet och ännu svårare att ta sig upp igen... Att springa är uteslutet fast huvudet drömmer om att sväva fram, att springa och att hoppa! Ja, allt det där andra gör utan större besvär, jobbar hela dagar utan massa värk i ben och fötter, kryper under bordet för att hämta en tappad penna osv osv...
För mig handlar mkt om ridning och skidåkning. Har ridit sedan jag var barn men nu kan jag inte göra det...dels är det synd om hästen och dels har jag grymt mkt sämre balans på hästen... Så ridningen saknar jag verkligen. Sen har jag åkt skidor sedan barn, visserligen bara en vecka om året, skåning som jag är men jag vet inte hur många gånger jag varit i väg på äldre dagar och gråtit i skidbacken för jag fått ont i ben och fötter pga vikten. Att inte klara att åka en hel backe utan att vila, att ALLTID försöka välja sittliften framför släpliften för att ha en liten chans att vila benen en stund. Att låta bli varje åk för att jag måste vila... Ja, det är trist men sista gången jag var iväg kunde jag inte åka ALLS!!!! Jag kunde inte åka pga knä och leder inte höll, jag fick vackert vara kvar i stugan medans min familj åkte och jag har aldrig mått så dåligt över min vikt som den veckan....

- Utseende, ja en känslig fråga. Nä, här handlar det inte om vad andra tycker, eller jo, lite så klart men framför allt handlar det om vad jag själv tycker. Om man tycker att man själv är ful, fet och äcklig så utgår jag från att ens utstrålning inte är den bästa och man har grymt svårt att ge av sig själv till tex en annan person. Man kan aldrig förstå att det finns någon som vill ha denna äckliga person, att vilja röra vid den och faktiskt även ha sex med den....för jag vill ju inte ens se mig själv i spegeln, röra vid allt fett eller ta av mig kläderna... Ja, ni förstår... Jag tror tyvärr att detta påverkar både en själv men även förhållandet man lever i och det påverkar väldigt negativt...för min del!!

- Kroppsliga problem, tack och lov har min kropp än så länge varit snäll till mig, inga metabola sjukdomar ännu.... Blodtryck nååågot högt, tycker jag, inte läkaren... Hihi... Men annars fullt frisk..förutom värk i knä och leder. Får ont i knäna varje em/kväll nu och mina vrister gör ont på morgonen när jag börjar röra mig... Så värk är mitt problem, tack och lov det enda... Hoppas det fortsätter så....

- Övrigt, kommer att komma på fler tillfällen senare men här kommer några gånger som vikten hindrar... Nöjesfält, åka karusell med barnen, får man plats? Kan man spänna säkerhetsgrejorna? Orkar karusellen ens upp i luften med mig i? Nää, stannar hellre nere och låter någon annan åka med ens barn fast man själv inte vill något annat än att få uppleva det med sitt eget barn...
Flyga, den hemska känslan att få be om extra bälte för det inte räcker till, nää, man spänner hellre det som finns trots att det skär lååångt in i magen och gör väldigt ont än att be flygvärdinnan om det där extra bältet... Smärtan i magen delas med den på sidorna, för armstöden trycker väldigt mkt, man har ju pressat ner rumpan i stolen, väldigt trångt... Snacka inte om när man ska gå på toan, gången i flygplanet är väldigt smal...
Barnens aktiviteter, vet inte hur många gånger jag har bett någon annan om hjälp, tex när min dotter var liten, skulle rida och man skulle gå/springa med...flåsade som en hel valross och hon fick ju inte trava/galoppera lika mkt som de andra för hennes tjockismamma orkade inte springa så mkt... Vid fotbollsmatcher/brännbollsmatcher i skolan, nä, inte direkt sugen på att vara med och göra bort barnen...

Som sagt, lär komma på mer längre fram som jag ska skriva upp...
Sååå, vad händer nu då? Jo, nu är beslutet fattat, det kommer att bli en operation. Efter oändligt många försök att klara det själv, efter oändligt många misslyckande som varje gång gräver bort mer och mer självförtroende och självkänsla, misslyckas man tillräckligt många gånger så tror/vet man att det inte går mer...man känner sig värdelös, VARFÖR klarar jag inte det? Jag är ganska målinriktad i övriga livet, kämpar och når målen men just vikten, VARFÖR klarar jag inte det? Nu får det vara nog, nu tar jag till det hjälpmedel som är mest effektivt och störst omställning, nu är det dags för en operation.......

Jag var på G för 2 år sedan också, hade nääästan bestämt mig, fick remiss skriven på min vårdcentral och var för bedömning/information i Simrishamn för en Gastric by pass (gbp)... Men redan då hade jag läst om den andra varianten, Sleeveoperationen men den gjordes inte via regionen, den fick man betala själv. Så jag, nyseparerad insåg att det fick bli en gbp, betald... MEN...kunde inte fatta beslutet, det var något som gjorde att jag inte kunde säga JA, jag tar den operationstiden jag fick i handen utan blev beviljad att få skjuta på beslutet 2 månader, få tänka lite till....TACK och LOV säger jag nu....
Det blev ingen operation alls den gången, ett kondomhaveri uppstod och jag blev Stengravid...

Nu, när pojken är snart 1 år så var jag åter rejält stor, att bara vara mammaledig gör också att jag äter ännu sämre... Väger mkt vilket gör att motion är tungt, gör ont och är extra jobbigt. En negativ spiral.... Alla känslor som jag skrivit här kommer åter med extra styrka... Usch... Börjar åter fundera på operation, börjar läsa och vad ser jag?!?!?!? Jooo, regionen har börjat betala även för Sleeven!! Ohh, nu kändes inte beslutet så svårt, det är ju den jag vill göra ju... Så efter jul/nyår så bokar jag tid hos läkare på vårdcentralen, får remissen skickad den 16/1-15!! Får remissvar från Landskrona i början av februari, de informerar att de inte kan följa vårdgarantin utan jag erbjuds bedömning hos någon av två privata kliniker, jag fick själv välja vilken...valde Aleris Lund/Kristianstad. Någon vecka senare fick jag brev från Aleris, fick en tid för bedömning/information den 4/3-15!!

Glad i hågen går jag dit, nu har jag ju bestämt mig och vet att de har korta väntetider, nu ska det bli operation, gärna redan i mars månad!! Kirurgen håller information i grupp, väääldigt lite om Sleeveoperationen...han poängterar att det är en operation som görs i andra hand... Hmm...är han negativ till Sleeve tro?? Därefter får vi lyssna på dietisten och sen en sköterska. SEN är det dags för enskilt med kirurgen och där få ett ja eller ett nej.... Många gick in före mig, en fick operationstid två veckor senare och en fick tre veckor senare...Ojoj, jag får kanske också min i mars månad som jag önskat!! Kommer in till kirurgen och ger genast informationen att jag vill ha en Sleeve.... Njaaee säger han, ger mig info om att den görs bara på patienten med ett bmi mellan 35-40! Jaaa, säger jag, jag har ju 42 men jag kommer lätt under 40 med pulver några veckor ju, fortfarande lite lätt positiv... Nä, säger han, det är start-bmi som räknas..... Kalldusch.... START-BMI??? Så jag får alltså inte ens chans att gå ner till 40?? Näpp säger han men du är helt klart godkänd för en gbp... Jaha, va kul då men det vill jag ju inte..... Till slut kommer vi överens att han ska prata med sin chef ang beslutet och jag sätts på två månaders väntetid för att inte remissen ska gå tillbaka.... Kör hem, mkt besviken kan jag säga och ju mer jag tänkte på det desto mer arg blev jag....

Ringde upp chefen redan på em samma dag, joo, hon visste vem jag var, kirurgen hade redan varit och pratat med henne om mitt fall och de var överens, svaret var nej och hon beklagade men riktlinjerna i regionen som trots allt var de som skulle betala kalaset var tydliga, 35-40 i bmi om man var frisk för övrigt.... Ja, frisk är jag ju, så vill man då göra en operation med så många risker för komplikationer som gbp?? Deppade en stund, funderade, skulle jag göra en gbp i alla fall, jag var ju enormt inställd på operation och att äntligen få bli normalviktig... Sen väcktes djävulen i mig... Jag som alltid är så snäll och vill aldrig vara till besvär...NU jääääävlar var det slut på det...jag kan ju inte göra en operation bara för att jag är så snäll ju...

Ut på internet, googlade runt och hittade en del bra info, bland annat riktlinjerna/PMet för beslutet om operationsmetod i regionen... Ja, där stod klart och tydligt bmi 35-40 när man är frisk MEN stod aaabsolut inget om start-bmi... Hmmm.... Skrev ett inlägg i en Facebookgrupp för Sleeve och frågade om råd/tips hur jag skulle gå till väga...fick svar av en tjej som kände en annan tjej som fått göra samma sak året innan... Fick kontakt med henne via Fejjan, vääälsigne Fejjan och hon ville gärna hjälpa mig. Hon hjälpte mig att formulera ett mail och sen fick jag mailadresser till vilka jag skulle skicka mailet till. Mailet bestod av en begäran av Secend Opinion på Ersta sjukhus i STockholm samt anmälan till Patientnämnden.... Jag mailade iväg till 5 olika mailadresser, bla patientnämnden, regionschef, medicinsk ansvarig för riktlinjerna, chefen på Aleris och några till... Väldigt spännande...mailade detta på en söndag! Fick ett svar redan på kvällen, från regionschefen, han lovade att skicka mailet vidare till rätt ställe!! På måndagen fick jag svar från Aleris att de inte skulle ha mailet men jag svarade bara tillbaka att det var för kännedom... Patientnämnden svarade på tisdagen att de hade svårt att hjälpa mig då det inte var deras uppgift att bestämma operationsmetoder... Gaaahh... Jag mailade åter igen chefen på Aleris, tjatmail måste jag erkänna, jag skrev och frågade bla om riktlinjerna och hur de skulle tolkas, det stod ju inte att det MÅSTE vara start-bmi ju... Frågade också om den andra kliniken kan tolka riktlinjerna på något annat sätt, det var kanske lönt att vända sig till dem?? Tjat och lite mer tjat men jaaa, jag kämpade ju för min kropp och min hälsa....

Vid kl 16,30 fick jag två mail, ett från Alerischefen och ett från medicinskt ansvarig för pmet.... De skrev båda att de hade arbetat fram en lösning för mig och jag skulle ringa chefen på Aleris dagen efter.... OOHH, kaaanske.....vågade inte hoppas helt....men kollade upp lämpliga datum med min syster som ska hjälpa mig lite efter operationen... På onsdagen så ringde jag upp chefen och ja, hon sa att de nu hade ändrat riktlinjerna till ett bmi mellan 35-40 på OPERATIONSDAGEN!!! Så jag fick godkänt för operation OM jag gick ner till rätt bmi när dagen för operation kom!!! Ojojoj...tänk att lilla jag, lilla snääälla jag fixade detta!! Stort tack även till tjejen som hjälpte mig med mailen, evigt tacksam till henne...

22/4-15 är det dags!!!!!! Då ska jag få min Sleeveoperation på Aleris i Kristianstad och jag är så glad och tacksam!! Vilken seger, vilken känsla....WIIIEEE......

Så, nu ska jag prova ut pulver som jag ska leva på några veckor, måste ju gå ner mina kilon, vill ju inte svika alla som kämpat för mig ju... Modifast verkar billigast, ska prova dricka någon påsa så jag kan beställa i god tid på nätet... Har ju levt på både Xtravaganzas pulver och Cambridgepulver tidigare men de är dyrare... Så test av Modifast ska göras först... Jaaa, herregud... Kommer vara dödens nervös när det är dags, har aldrig blivit sövd, aldrig varit på sjukhus förutom när jag fött barn så ja, väldigt nervös... Men det är dags, nu ska det göras, jag vill ha mitt liv tillbaka igen!!

Så, nu ska jag skriva om min resa, dels för min egen skull men även om någon annan vill läsa... Sleeven är hyfsat ny i Sverige och jag vill dela med mig så andra kanske kan välja denna framför gbp... Sååå, nu kör vi!! Pulverstart den 27/3!!!!! Tror till och med ni ska få lite förebilder och lite vikt och mått då, de ska tas den 27/3 har jag bestämt...

Kör vi....häääng med.....

Upplagd av fredrikat kl. 03:19 Inga kommentarer:

Skicka med e-postBlogThis!Dela på TwitterDela på FacebookDela på Pinterest