Igårkväll blev det chips och godis, iiiigen, hur många gånger har jag inte tryckt in detta på mina ensamma kvällar? Inte katten kan man sluta förren skålen är tom, man trycker in...trots att det är de första nävarna som smakar bäst. Igår, när jag åt tänkte jag, detta är nog sista gången jag kan trycka in så här mkt... Vi har godisstopp, dottern och jag men eftersom hon var på semester med sin pappa så hade vi ett undantag. Så nu är det åter godisstopp och det gäller ju fram till jag ska gå över på endast pulver...så ja, denna skål blir den sista. Skum känsla, kommer jag att sakna det?  Som det känns just nu...nej, kommer inte sakna det, men kanske kommer det över en igen... Men just nu vill jag bara bli fri från detta beroende...att känna att när kvällen kommer så måååste man ha något att tugga på, något onyttigt, tyvärr... Sååå....heeej dååå kära skål, nästa gång vi ses chipsen så ligger ni i en liiiiiiten skål, en miniskål...om vi ens ses igen.

Börjar tänka på min flytperiod, när jag ska leva på pulver i några veckor. Det har jag gjort förr, vet allt om det. Det är både fördelar och nackdelar. Ser inte framemot när jag ska sitta vid matbordet med övriga och känna ljuvliga dofter, det är ju ganska tufft... Att laga mat till barnen, det är ju ett måste... De första dagarna är också tuffa, det vet jag... Har planerat det så bra jag kan...har fixat att jag inte kommer att ha huvudansvaret över min snart 1-åring, vi kommer att vara hos hans pappa där jag har möjlighet att dra täcker över huvudet om huvudvärken dyker upp, lämna huset om tålamodet tryter och slippa laga mat. Så bästa möjliga utgångsläge... ;-)

Sen kan man se framemot en del av pulverdieten, när de första dagarna är över så kommer man in i ketos och dååå, det är då jag är övertygad om att pulverpåsarna innehåller knark, då brukar jag bli så attans pigg, full av energi och hunger och sug är borta! Ljuvligt för en trött tjockis som bara känner hunger hela tiden! Andra veckan brukar gå som en dans, bara en negativ sak, smakar pecka i munnen, bläää... Tredje veckan brukar också gå fint och sen börjar man bli trött på själva pulvret och längta efter att äta/tugga... Dock så kommer min operation in där, lagom till man börjar bli trött på pulvret, perfekt!!

Sen, efter operationen ska jag ju fortsätta att bara dricka i två veckor till men då får jag dricka/äta vanlig mat/soppor, kommer nog bli gott! Sen får vi ju se hur smaken är och aptiten, det vet man ju inte nu... Hoppas med hela mitt hjärta att det kommer att bli bra, att jag inte ångrar mig... Men som det känns nu är det helt rätt..

Funderar på om jag ska boka in en sista måltid? Hihi, många gör det har jag sett och jag skulle vilja äta fondue på en restaurang i Malmö... Ska se om jag kan fixa barnvakt och sällskap på restaurangen... Hade varit gott och ett bra sätt att säga heeeej dåååå till frosseriet. Ska se vad jag kan ordna!!

Nästa inlägg ska bli om ämnet kläder!! Det ni, denna kvinna som går i slitna tält ska skriva om sina tanka om kläder. Det finns faktiskt intresse och längtan där längst inne...men inget är kul när man bara känner sig fet och ful.

Hallå på er alla!!

Här kommer det en nystartad blogg och den kommer bara att handla om en sak, min viktresa! Jag är en tjockis, japp, det är sanningen. Näää säger folk, du väger väl inte så mkt eller oh men inte är du så stor....det är saker jag får höra av folk, jag undrar, hur ser de på mig?? Jag själv har en spegel och där ser jag sanningen, syns det inte för andra eller vill de bara vara snälla?? Det finns många saker som jag kan visa människor för att de ska förstå, visa och berätta...här kommer några av dem:

- Köpa kläder, ett stort bevis på att man är en tjockis är ju att jag måste gå till en särskild avdelning i klädaffären! Att kunna gå och titta på ALLA kläder är totalt uteslutet, det finns inga storlekar till mig där. Att kunna vara kräsen är inget en tjockis kan vara, man får helt enkelt köpa de kläder som passar och sitter hyfsat bra... Man får som sagt också ta sig till "tjockisavdelningen" där det finns en del kläder som i andras ögon är tält men det är dessa tält som passar mig.... Ibland när man står där och försöker hitta något så hör man ungdomsgäng eller faktiskt andra också som komenterar och gör sig rolig om storlekarna, guuuuud så stora kläder eller oooh, finns det verkligen så stora str...ja, gissa själv hur det känns att stå där och försöka hitta något som passar, man försöker verkligen gömma sig, vill inte synas, vill inte vara den som måste ha dessa tält... Ja, sen kommer ju provrummen men har faktiskt hört att även de som inte är tjockisar inte trivs så bra där inne så tänk hur ni känner och fyrdubbla det helt enkelt....

- Aktiviteter, jag kan ju bara skriva från mina tankar och känslor och det handlar mest om två saker, ridning och skidåkning. Givetvis handlar det om att skämmas över att man flåsar väldigt mycket efter att man gått upp för trappan på jobb, trappan hemma eller andra trappor... Att man har svårt att sätta sig på golvet och ännu svårare att ta sig upp igen... Att springa är uteslutet fast huvudet drömmer om att sväva fram, att springa och att hoppa! Ja, allt det där andra gör utan större besvär, jobbar hela dagar utan massa värk i ben och fötter, kryper under bordet för att hämta en tappad penna osv osv...
För mig handlar mkt om ridning och skidåkning. Har ridit sedan jag var barn men nu kan jag inte göra det...dels är det synd om hästen och dels har jag grymt mkt sämre balans på hästen... Så ridningen saknar jag verkligen. Sen har jag åkt skidor sedan barn, visserligen bara en vecka om året, skåning som jag är men jag vet inte hur många gånger jag varit i väg på äldre dagar och gråtit i skidbacken för jag fått ont i ben och fötter pga vikten. Att inte klara att åka en hel backe utan att vila, att ALLTID försöka välja sittliften framför släpliften för att ha en liten chans att vila benen en stund. Att låta bli varje åk för att jag måste vila... Ja, det är trist men sista gången jag var iväg kunde jag inte åka ALLS!!!! Jag kunde inte åka pga knä och leder inte höll, jag fick vackert vara kvar i stugan medans min familj åkte och jag har aldrig mått så dåligt över min vikt som den veckan....

- Utseende, ja en känslig fråga. Nä, här handlar det inte om vad andra tycker, eller jo, lite så klart men framför allt handlar det om vad jag själv tycker. Om man tycker att man själv är ful, fet och äcklig så utgår jag från att ens utstrålning inte är den bästa och man har grymt svårt att ge av sig själv till tex en annan person. Man kan aldrig förstå att det finns någon som vill ha denna äckliga person, att vilja röra vid den och faktiskt även ha sex med den....för jag vill ju inte ens se mig själv i spegeln, röra vid allt fett eller ta av mig kläderna... Ja, ni förstår... Jag tror tyvärr att detta påverkar både en själv men även förhållandet man lever i och det påverkar väldigt negativt...för min del!!

- Kroppsliga problem, tack och lov har min kropp än så länge varit snäll till mig, inga metabola sjukdomar ännu.... Blodtryck nååågot högt, tycker jag, inte läkaren... Hihi... Men annars fullt frisk..förutom värk i knä och leder. Får ont i knäna varje em/kväll nu och mina vrister gör ont på morgonen när jag börjar röra mig... Så värk är mitt problem, tack och lov det enda... Hoppas det fortsätter så....

- Övrigt, kommer att komma på fler tillfällen senare men här kommer några gånger som vikten hindrar... Nöjesfält, åka karusell med barnen, får man plats? Kan man spänna säkerhetsgrejorna? Orkar karusellen ens upp i luften med mig i? Nää, stannar hellre nere och låter någon annan åka med ens barn fast man själv inte vill något annat än att få uppleva det med sitt eget barn...
Flyga, den hemska känslan att få be om extra bälte för det inte räcker till, nää, man spänner hellre det som finns trots att det skär lååångt in i magen och gör väldigt ont än att be flygvärdinnan om det där extra bältet... Smärtan i magen delas med den på sidorna, för armstöden trycker väldigt mkt, man har ju pressat ner rumpan i stolen, väldigt trångt... Snacka inte om när man ska gå på toan, gången i flygplanet är väldigt smal...
Barnens aktiviteter, vet inte hur många gånger jag har bett någon annan om hjälp, tex när min dotter var liten, skulle rida och man skulle gå/springa med...flåsade som en hel valross och hon fick ju inte trava/galoppera lika mkt som de andra för hennes tjockismamma orkade inte springa så mkt... Vid fotbollsmatcher/brännbollsmatcher i skolan, nä, inte direkt sugen på att vara med och göra bort barnen...

Som sagt, lär komma på mer längre fram som jag ska skriva upp...
Sååå, vad händer nu då? Jo, nu är beslutet fattat, det kommer att bli en operation. Efter oändligt många försök att klara det själv, efter oändligt många misslyckande som varje gång gräver bort mer och mer självförtroende och självkänsla, misslyckas man tillräckligt många gånger så tror/vet man att det inte går mer...man känner sig värdelös, VARFÖR klarar jag inte det? Jag är ganska målinriktad i övriga livet, kämpar och når målen men just vikten, VARFÖR klarar jag inte det? Nu får det vara nog, nu tar jag till det hjälpmedel som är mest effektivt och störst omställning, nu är det dags för en operation.......

Jag var på G för 2 år sedan också, hade nääästan bestämt mig, fick remiss skriven på min vårdcentral och var för bedömning/information i Simrishamn för en Gastric by pass (gbp)... Men redan då hade jag läst om den andra varianten, Sleeveoperationen men den gjordes inte via regionen, den fick man betala själv. Så jag, nyseparerad insåg att det fick bli en gbp, betald... MEN...kunde inte fatta beslutet, det var något som gjorde att jag inte kunde säga JA, jag tar den operationstiden jag fick i handen utan blev beviljad att få skjuta på beslutet 2 månader, få tänka lite till....TACK och LOV säger jag nu....
Det blev ingen operation alls den gången, ett kondomhaveri uppstod och jag blev Stengravid...

Nu, när pojken är snart 1 år så var jag åter rejält stor, att bara vara mammaledig gör också att jag äter ännu sämre... Väger mkt vilket gör att motion är tungt, gör ont och är extra jobbigt. En negativ spiral.... Alla känslor som jag skrivit här kommer åter med extra styrka... Usch... Börjar åter fundera på operation, börjar läsa och vad ser jag?!?!?!? Jooo, regionen har börjat betala även för Sleeven!! Ohh, nu kändes inte beslutet så svårt, det är ju den jag vill göra ju... Så efter jul/nyår så bokar jag tid hos läkare på vårdcentralen, får remissen skickad den 16/1-15!! Får remissvar från Landskrona i början av februari, de informerar att de inte kan följa vårdgarantin utan jag erbjuds bedömning hos någon av två privata kliniker, jag fick själv välja vilken...valde Aleris Lund/Kristianstad. Någon vecka senare fick jag brev från Aleris, fick en tid för bedömning/information den 4/3-15!!

Glad i hågen går jag dit, nu har jag ju bestämt mig och vet att de har korta väntetider, nu ska det bli operation, gärna redan i mars månad!! Kirurgen håller information i grupp, väääldigt lite om Sleeveoperationen...han poängterar att det är en operation som görs i andra hand... Hmm...är han negativ till Sleeve tro?? Därefter får vi lyssna på dietisten och sen en sköterska. SEN är det dags för enskilt med kirurgen och där få ett ja eller ett nej.... Många gick in före mig, en fick operationstid två veckor senare och en fick tre veckor senare...Ojoj, jag får kanske också min i mars månad som jag önskat!! Kommer in till kirurgen och ger genast informationen att jag vill ha en Sleeve.... Njaaee säger han, ger mig info om att den görs bara på patienten med ett bmi mellan 35-40! Jaaa, säger jag, jag har ju 42 men jag kommer lätt under 40 med pulver några veckor ju, fortfarande lite lätt positiv... Nä, säger han, det är start-bmi som räknas..... Kalldusch.... START-BMI??? Så jag får alltså inte ens chans att gå ner till 40?? Näpp säger han men du är helt klart godkänd för en gbp... Jaha, va kul då men det vill jag ju inte..... Till slut kommer vi överens att han ska prata med sin chef ang beslutet och jag sätts på två månaders väntetid för att inte remissen ska gå tillbaka.... Kör hem, mkt besviken kan jag säga och ju mer jag tänkte på det desto mer arg blev jag....

Ringde upp chefen redan på em samma dag, joo, hon visste vem jag var, kirurgen hade redan varit och pratat med henne om mitt fall och de var överens, svaret var nej och hon beklagade men riktlinjerna i regionen som trots allt var de som skulle betala kalaset var tydliga, 35-40 i bmi om man var frisk för övrigt.... Ja, frisk är jag ju, så vill man då göra en operation med så många risker för komplikationer som gbp?? Deppade en stund, funderade, skulle jag göra en gbp i alla fall, jag var ju enormt inställd på operation och att äntligen få bli normalviktig... Sen väcktes djävulen i mig... Jag som alltid är så snäll och vill aldrig vara till besvär...NU jääääävlar var det slut på det...jag kan ju inte göra en operation bara för att jag är så snäll ju...

Ut på internet, googlade runt och hittade en del bra info, bland annat riktlinjerna/PMet för beslutet om operationsmetod i regionen... Ja, där stod klart och tydligt bmi 35-40 när man är frisk MEN stod aaabsolut inget om start-bmi... Hmmm.... Skrev ett inlägg i en Facebookgrupp för Sleeve och frågade om råd/tips hur jag skulle gå till väga...fick svar av en tjej som kände en annan tjej som fått göra samma sak året innan... Fick kontakt med henne via Fejjan, vääälsigne Fejjan och hon ville gärna hjälpa mig. Hon hjälpte mig att formulera ett mail och sen fick jag mailadresser till vilka jag skulle skicka mailet till. Mailet bestod av en begäran av Secend Opinion på Ersta sjukhus i STockholm samt anmälan till Patientnämnden.... Jag mailade iväg till 5 olika mailadresser, bla patientnämnden, regionschef, medicinsk ansvarig för riktlinjerna, chefen på Aleris och några till... Väldigt spännande...mailade detta på en söndag! Fick ett svar redan på kvällen, från regionschefen, han lovade att skicka mailet vidare till rätt ställe!! På måndagen fick jag svar från Aleris att de inte skulle ha mailet men jag svarade bara tillbaka att det var för kännedom... Patientnämnden svarade på tisdagen att de hade svårt att hjälpa mig då det inte var deras uppgift att bestämma operationsmetoder... Gaaahh... Jag mailade åter igen chefen på Aleris, tjatmail måste jag erkänna, jag skrev och frågade bla om riktlinjerna och hur de skulle tolkas, det stod ju inte att det MÅSTE vara start-bmi ju... Frågade också om den andra kliniken kan tolka riktlinjerna på något annat sätt, det var kanske lönt att vända sig till dem?? Tjat och lite mer tjat men jaaa, jag kämpade ju för min kropp och min hälsa....

Vid kl 16,30 fick jag två mail, ett från Alerischefen och ett från medicinskt ansvarig för pmet.... De skrev båda att de hade arbetat fram en lösning för mig och jag skulle ringa chefen på Aleris dagen efter.... OOHH, kaaanske.....vågade inte hoppas helt....men kollade upp lämpliga datum med min syster som ska hjälpa mig lite efter operationen... På onsdagen så ringde jag upp chefen och ja, hon sa att de nu hade ändrat riktlinjerna till ett bmi mellan 35-40 på OPERATIONSDAGEN!!! Så jag fick godkänt för operation OM jag gick ner till rätt bmi när dagen för operation kom!!! Ojojoj...tänk att lilla jag, lilla snääälla jag fixade detta!! Stort tack även till tjejen som hjälpte mig med mailen, evigt tacksam till henne...

22/4-15 är det dags!!!!!! Då ska jag få min Sleeveoperation på Aleris i Kristianstad och jag är så glad och tacksam!! Vilken seger, vilken känsla....WIIIEEE......

Så, nu ska jag prova ut pulver som jag ska leva på några veckor, måste ju gå ner mina kilon, vill ju inte svika alla som kämpat för mig ju... Modifast verkar billigast, ska prova dricka någon påsa så jag kan beställa i god tid på nätet... Har ju levt på både Xtravaganzas pulver och Cambridgepulver tidigare men de är dyrare... Så test av Modifast ska göras först... Jaaa, herregud... Kommer vara dödens nervös när det är dags, har aldrig blivit sövd, aldrig varit på sjukhus förutom när jag fött barn så ja, väldigt nervös... Men det är dags, nu ska det göras, jag vill ha mitt liv tillbaka igen!!

Så, nu ska jag skriva om min resa, dels för min egen skull men även om någon annan vill läsa... Sleeven är hyfsat ny i Sverige och jag vill dela med mig så andra kanske kan välja denna framför gbp... Sååå, nu kör vi!! Pulverstart den 27/3!!!!! Tror till och med ni ska få lite förebilder och lite vikt och mått då, de ska tas den 27/3 har jag bestämt...

Kör vi....häääng med.....

Upplagd av fredrikat kl. 03:19 Inga kommentarer:

Skicka med e-postBlogThis!Dela på TwitterDela på FacebookDela på Pinterest